Mitt namn är Rebecka Ståhl och jag är en typisk tonårschey född år -94. Jag har tills vidare lagt mina studier på is tills jag känner att det är något jag kan gå in för med 110%. Jag kallar mina hem för Medborgarplatsen och Nacka där jag pendlar mellan mamma, pappa och mina två ögonstenar (småsyskon) Alma & Zack.
I min blogg får ni följa mig genom min rätt vanliga vardag med vänner, shopping, fest och vardagsbetraktelser. Det bästa jag vet är att hänga med vänner, glo på film, lyssna på bra musik, gråta för att jag inte har pojkvän och att blogga, såklart. Bli inte förvånade om ni någon gång trillar över ett inlägg i min blogg där jag har munnen full med vad som ser ut som avföring då jag har en förkärlek för allt som är brunt, typ kladdkakssmet och bajs.
God natt mina små persikor! Jag tänkte krypa ner i sängen nu och tvinga mig själv till sömns. trots att jag är allt annat än trött. Imorgon måste jag nämligen befinna mig i Hornstull kl. 10 för att planera min skolgång, jag kanske får veta redan imorgon vart jag börjar men antagligen inte.
Alice kom hit för ett par timmar sedan, vi drack vår kroppsvikt i kaffe och skvallrade på balkongen, iPod-högtalaren var självklart på för att väcka alla grannar, haha =P Hon kysste (ja, hon verkligen kysste) mig hejdå för någon halvtimme sen och nu är man hemma själv. Hon har lovat mig att möta upp mig på fredag vid tatueringsstudion och har dessutom gått med på att låta mig klämma ihjäl hennes hand! Hur schyssta vänner har man inte då?! =P
Bry er inte om min egna lilla kroppsmålning på halsen.. Alice bestämde sig för att klottra lite här och var på mig och på halsen står det med stora bokstäver (och med bläckpenna, kan jag tilläga) "FESTPINGLA".. kul att dyka upp till mötet imorgon och prata skolor med den texten på halsen, hehe)
Idag när jag & pappa lunchade tillsammans frågade jag honom "har du någonsin gått på bio själv?" han svarade "ja och det är faktiskt något jag kan rekommendera, då har man fullt fokus på filmen och ingen brevid sig som kan avbryta, du borde göra det någon gång" jag fnös till och sa något i stil med "eller hur, gå på bio själv...det måste kännas hur ensamt som helst".
Konversationen utvecklades och till slut började vi prata om saker man inte kan göra utan sällskap och det JAG (jag och pappa hade nämligen lite olika åsikter) kom fram till var:
-Gå på bio (speciellt inte i tonåren, jag skulle definitivt reagera om jag såg någon i min ålder gå på bio själv)
-Gå på resturang (ser bara värre ut om man har en hyfsat romantisk atmosfär runt sig med levande ljus & mörk belysning. speciellt om alla runtomkring har sällskap eller är på dejt och din närmsta kontakt på hela kvällen är kyparen)
-Fika (typ samma förklaring som ovan)
-Gå till en stor och populär strand och bada (man ser folk runt omkring sig som leker i vattnet, puttar i varandra och hoppar från hopptorn. är man ensam så ser man ut som ett fån om man plaskar, skrattar och leker i vattnet, då gör man bäst att bara doppa sig långsamt utan att väcka någon form av uppmärksamhet. och helt ärligt.. hur kul är det att bada om man inte kan skoja i vattnet?)
-Resa (kan vara nyttigt om man är äldre, men som ung verkar man bara ensam om man åker iväg själv)
-Går på konsert (igen, om man är ensam någonstans så vill man inte väcka för mycket uppmärksamhet. är man på konsert så VILL man ju hoppa, skrika och sjunga med i låtarna och som sagt, man ser ut som ett fån om man står och skojdansar för sig själv)
-Kyssa någon (det är bara fysiskt omöjligt)
-Ramla (okej, detta är nog bland det värsta man kan göra offentligt. att ramla på rumpan mitt i en tunnelbana utan att ha någon brevid sig som man kan skratta bort det med kan nog vara bland det värsta som finns. tro mig... jag vet.)
Jag började tänka lite på alla dessa punkter och kom fram till olika saker.. Alla punkter har en sak gemensamt - man "gör bort sig" offentligt. Att ramla i sitt eget hem är inte pinsamt, att äta middag i sitt eget hem utan sällskap behöver man inte skämmas för, att titta på teve när man är ensam kommer ingen döma dig för så VARFÖR är det en sådan stor grej om du gör det när folk kan se dig? Jag tror att folk är för rädda, för osäkra och för stolta för att göra dessa saker öppet så andra kan få för sig att dom är ensamma. Det är hur nyttigt som helst att vara själv! Man har trots allt huvudrollen i sitt liv.
Egentligen är inte jag rätt tjej att skriva detta för jag är själv likadan. Att gå på bio själv skulle aldrig komma på tanken - tills idag. Varför måste jag ha sällskap på bio när jag ändå knappt pratar med människan jag går med? Man gör det utav en anledning - för att det ska se bra ut för andra, för totala främlingar som man aldrig kommer träffa på igen. Man vill inte skämmas och man vill inte att folk ska notera att man är ensam för när man väl är det, ja då vill man smälta in bland mängden och inte utmärka sig.
Vet ni vad? Jag ska fan gå på bio ensam. Jag ska lära mig att sitta på ett fik själv och filosofera över livet. Jag ska kunna gå till en badstrand och bada i min ensamhet. Jag ska sluta bry mig om vad människor tycker helt enkelt.
Har ni några speciella saker som ni inte kan göra själv?
Alice ringde nyss och tvingar mitt lata arsle ut på fika, ska bli mysigt! Jag har däremot inga pengar så jag funderar på att ta med min kaffebryggare och lite kaffepulver, litar på att caféet har muggar man kan låna, hehe.. Har saknat min lilla äppelkind!
Efter fikan möter jag upp Eve och shoppar födelsedagspresent åt hennes syster som fyller 19 imorgon.
Jag tror inte ni förstår hur FÅNIG jag kände mig som stod och posade med självutlösarn. Jag kände mig nästan fånigare så än när jag berättar om min dag för en kamera.. Nåja, nån gång måste väl vara den första =P
Jag kom nyss hem från studion. Pappa behövde bara skriva under ett papper (& fråga en miljon frågor, bl.a om dom byter nålar, om det är farligt att jag ska tatuera mig så nära hjärnan samt poängterade att han lätt kan kolla upp om någon fått HIV från studion om dom nu skulle ljuga om sin nål-hygien så det är lika bra att dom är ärliga, haha)
Pappa bjöd mig sedan på lunch här vid medis. Jag tog en hälsosallad (är det ens mat?) med kräftstjärtar och keso. Jag fick pressa i mig maten då pappa hade ett jobbmöte bara någon halvtimme efter att vi suttit oss på resturangen och nu sitter jag här.
Jag känner mig sprängfärdig efter att ha ätit så snabbt så jag tänkte lägga mig och smälta maten med min Vitamin Well (är det ens dricka?) och den nyaste SOLO. Dagens outfit kommer upp om ett tag, puss!
Inatt kunde jag bara inte lägga undan DHW-boxen, jag glodde på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt. Nu har jag iallafall sett klart säsong tre och väntar ivrigt på att få sätta klorna i den fjärde säsongen (samtidigt som jag väntar på att säsong 7 sätter igång i oktober. jag följer alltså samma serie i olika tidspunkter, och jag som tänkt beställa säsong 1 nu i veckan, haha! hur kommer detta sluta? hur kommer jag hålla koll? okej, slut på parantes).
Jag hade gärna legat och sträckt mig i sängen i sisådär en halv dag till men det finns ingen tid för det nu - pappsen kommer och hämtar upp mig om en kvart! Vi ska som sagt iväg till tatueringsstudion! Hörs när jag är hemma igen, puss!
Nu är det dags för lilla mig att hoppa i säng...eller, vad säger jag? Det finns ju inte en chans att jag går och lägger mig nu så som jag hållt på dom senaste nätterna och gått och lagt mig när vanliga människor äter lunch, hehe.. Det LÅTER iallafall bra att jag ska gå till sängs nu så vi kör på det.. tänkte bara glo på något DHW-avsnitt först.. eller käka en till middag..kanske hyra en film på nätet..kanske hyra två.. =P
Jag får försöka somna i hyfsad tid iallafall, imorgon ska jag & pappsen nämligen iväg till tatueringsstudion! Han ska skriva under ett papper som lyder "min dotter har lovat att aldrig någonsin be mig om pengar igen eller komma hem med en kille som är mer än två år äldre, hon ska börja hjälpa till mer hemma, gå upp lydigt varje morgonen & förevigt vara trevlig och respektfull mot mig i utbyte att jag ger min underskrift till hennes tatuering" - haha, det är iallafall vad han fått för sig (och försöker intala mig) att kontraktet innebär =P
På fredag är det dags! Klockan 12 har jag bokat tid för gaddningen, förhoppningsvis tar det inte för lång tid för tatueringsnålen att trängas in och ut ur min hud då jag har världens lägsta smärttröskel. Jag är så otroligt nojig med tanke på att jag började storgråta sist jag slingade håret för att frisörjäveln ryckte och drog i mitt hår utan att visa någon slags hänsyn till att jag höll på att avlida långsamt, och tyckte jag det var outhärdligt - HUR TUSAN SKA JAG KLARA AV ATT TATUERA MIG?! Nåja.. i värsta fall får jag be om en paus när den är halvvägs färdig.. Inte är det nog att jag (förmodligen) kommer gå igenom den värsta smärtan jag någonsin upplevt utan jag kommer dessutom få göra det SJÄLV (!!!) Jag insåg nyss att alla mina vänner kommer vara i skolan när det är dags så jag kommer inte få någons hand att klämma ihjäl (och orsaka blodstopp i), kul! Finemang.
Nu har mamma varit med på något hörn av alla dagens inlägg och det tar inte slut än! Jag tänkte bara ta mig tiden och berätta för er om min mamma.
Morsan har funnits vid min sida genom allt. Allt. Det bästa med henne är att hon har en förmåga att se det bästa i människor och även fast jag inte alltid varit den bästa dottern (speciellt inte i början av puberteten, helvete vilken satunge jag var då) för henne. Jag har gjort henne besviken flera gånger, sårat henne och inte alltid hållt vad jag lovat.
För ett par år sedan då jag blev den här "kärlek åt alla"-nörden insåg jag också hur mycket oro jag orsakat min mamma och det om något är verkligen något jag ångrar. Jag älskar mamma så oerhört mycket, hon är, utan tvekan den bästa morsan en tjej som jag skulle kunna få.
Hon förstår mig och har överseende med mycket. Hon accepterar mina fel och brister och försöker ständigt göra det bästa av situationen. När jag har haft det kämpigt i skolan har hon peppat och stöttat mig, sagt "kom igen nu Becka, du klarar det här!" När jag hade ett krossat hjärta var det i hennes säng som jag låg i en hel natt, brevid henne och grät samidigt som hon höll mig hårt i hennes famn och grät med mig. Det har aldrig funnits en stund då hon sagt till mig "nu ger jag upp, du är helt hopplös" för helt ärligt - jag var hopplös inom mycket (allt) för ett par år sedan.
Att hon älskar mig mer än någonting annat säger hon till mig dagligen. Varenda morgon innan hon går till jobbet släcker hon teven i mitt rum, går fram till sängen och pussar mig på pannan samtidigt som hon säger "du är det bästa som hänt mig" medans jag (lagom trött) säger något i stil med "mmmmh" och vänder mig åt sidan. Hon lämnar söta små lappar (inte bara om medicinen, hehe) nästan dagligen, skickar spontana sms & ger mig en varm kärleksfull kram varje gång hon är hemma från jobbet. En mamma som visar mer kärlek till sitt barn går inte att hitta.
Under hela mitt liv, från dag ett har hon varit bäst, hon berättade för mig för ett par månader att sedan jag föddes bestämde hon sig för att väcka mig med ett leende varje morgon - bara för att min dag skulle startas på bästa möjliga sätt. & det är verkligen något hon stått fast vid.
Jag mår så dåligt för barn som inte får växa upp med lika stöttande föräldrar för ingen förtjänar en kärlekslös barndom. Samtidigt känner jag mig så lyckligt lottad över att bli född och uppfostrad av mina föräldrar, för dom är verkligen världens bästa.
Jag börjar nästan grina nu, så mycket som älskade mamma betyder för mig. Jag hoppas nästan att jag dör före mina föräldrar för jag vettefan vad jag kommer ta mig till den dagen någon utav dom går bort.
Du gav mig liv. Du bar på mig i nio månader, födde sedan en jättebebis på 5 kg (som du själv förklarat var som att skita ut en melon). Och jag älskar dig så jävla, jävla mycket.
Den som känner mig bäst, min bästa vän - mamma.
(förresten, hur mycket "mamma" kan man egentligen få in i ett och samma inlägg? haha)
Alltså, jag har så jäkla tråkigt nu på vardagarna. Alla vänner är iväg på skolan & när dom väl kommer hem, ja då sätter dom sig och läser kemi eller pluggar glosor. Under vardagarna nu är det ENDA jag ser fram emot när mamma kommer hem och lagar mat. Det enda jag gör nuförtiden är att räkna mina fingrar och tår (förstår ni då hur tråkigt jag har?), göra fula grimarser framför spegeln, rota i kylskåpet utan att hitta något gott för att sedan komma tillbaka en halvtimme senare i tron om att det, på något magiskt sätt dykt upp något smaskigt under den senaste halvtimmen fast ingen varit hemma och kunnat fylla på kylen.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här - men jäklar vad jag saknar skolan! Jag saknar skåpen och atmosfären. Jag saknar tillochmed jobbiga lärare som påstår att jag pratar under deras lektion fast det i själva verket handlar om att dom lär ut under mina konversationer.. =P
Jag hoppas verkligen att jag börjar skolan snart igen och att jag börjar på någon hyfsat bra skola med hyfsat sköna elever.
Uttråååååkad
Morsan kom nyss hem med pizza. Och på tal om henne, vet ni vad hon sa nyss när jag frågade henne vad jag kunde blogga om? "blogga om olika sorters pasta" "olika sorters pasta?" "ja.. du vet, makaroner, spagetti, fettucine och tortellini, finns massvis!"
Haha, min mamma är så gullig. Varenda morgon sätter hon nämligen upp sånna här "post it"-lappar och alla med samma budskap - "TA MEDICINEN". Alla som känner mig har koll på att jag är otroligt glömsk som människa och tro det eller ej, men det är inte alltför sällan jag glömmer att ta det lilla pillret trots att jag sett alla lappar.
(tar medicin för ADHD för er som kommer fråga)
På ytterdörren om jag ska gå ut
På teven om jag ska kolla på teve.
På min dörr om jag känner för att lämna mitt rum
På badrumsspegeln om jag vill spegla mig
På toan om jag vill lägga en kabel
På kylskåpet om jag ska käka frukost
Och så har vi den stora lappen på köksbordet
Mina vänner som sover här för första gången brukar skratta ihjäl sig - dom kan ju inte vända sig om utan att hitta ytterligare en lapp! Dom brukar knuffa till mig och säga "nå, Becka.. har du tagit din medicin idag då?" Hon har verkligen råkoll, min mor. Jag kanske borde ta den där medicinen som alla tjatar om, då.. "jag glömde" känns liksom inte som en riktig ursäkt längre =P
Jag måste verkligen vända tillbaka på dygnet.. snart börjar jag skolan ju! På onsdag är det dags (för första gången på länge) att gå upp ur sängen klockan åtta istället för att lägga mig då, jag ska träffa någon och planera min skolgång och förhoppningsvis har jag någonstans att gå inom en vecka.. Jag är lite nervös över att hoppa in i en ny klass där alla redan känner varandra, gillar inte riktigt tanken med att vara "den nya tjejen" men jag får väl lita på min sociala förmåga och vara så snäll och trevlig jag bara kan ;-) Vem vet.. jag kanske börjar i någon utav era klasser :)
Imorse satt jag och åt frukost med morsan som skulle iväg till jobbet strax efter sju, jag vinkade henne hejdå och la mig sedan i sängen för att glo på teve i någon timme innan jag ÄNTLIGEN kunde slockna för kvällen. Under hela natten har jag glott på massvis med avsnitt från olika favoritserier. Påminn mig om att jag måste beställa den fullständiga Sex and the city och Vänner-boxen nästa lönedag, & ja... alla säsonger som än så länge finns av Desperate Housewives... Lova att STOPPA mig om jag ens nämner ordet "shopping" den 25e, hehe =P
Jag la nyss på luren med tatueringsstudion som jag ska gadda mig hos! Som det ser ut nu kliver jag in dit nu på fredag med skakiga ben. Nu känns det rätt ok men jag kommer nog DÖ av nervositet timmarna innan =P Längtar bara efter att få det överstökat, så jag får ha min efterlängtade tatuering i nacken.. den jag velat ha sedan flera år tillbaka.
Nudå? Nu ska jag få i mig någonting att käka och sedan springa ner till mataffären, imorse utnyttjade nämligen morsan mitt sömniga & zombie-aktiga tillstånd och fick mig att lova på heder och samvete att jag skulle köpa mat till familjen för en hel vecka framöver. Nåja.. man får väl ställa upp för lilla tanten ;-)
..Har precis slängt ett cigarettpaket (fjortonåringen i mig ville begå självmord för det) och mitt nya beroende ska bli dessa plåster. Jag är lite skraj för att misslyckas men som Britney säger "where there's a will, there's a way". Jag är trött på att mina pengar (bokstavligen) går upp i rök, jag är less på att ständigt lukta majbrasa och jag är fruktansvärt taggad på att ta reda på hur det känns att springa och hinna med en tunnelbana.
Är ni med mig nudå? Jag behöver allt stöd jag kan få!
Det känns som igår men det var i början på april som jag la upp denna på bloggen.. Jisses vad tiden går snabbt, håller ni inte med? Jag kommer ju sitta på ålderdomshem, gammal & så pass senil att jag misstar mina 127 katters mat för min egen fortare än vad ni hinner säga "Ferrari".
Nu: tillbaka till DHW-boxen!
p.s, en liten fågel viskade i mitt öra att det kommer upp en ny, roligare, bättre & mer välgjord musikvideo om inte allt för många veckor.. Stay tuned ;-)
Hej! Förlåt för dålig uppdatering men jag har slarvat bort min dator (?) och så länge jag inte har pengar på telefonen går det inte att mobilblogga.. nu sitter jag iallafall på morsans dator och försöker klura ut vart jag hade min sist. Nyss gick jag runt lägenheten och sa "om jag vore en dator.. vart skulle jag vara då?" - utan resultat då. Jag tycker nästan att det borde göras en "hitta dator"- funktion, typ att man får en fjärrkontroll med sig i lådan när man köper en dator och så fort man trycker på den stora fina röda knappen börjar datorn låta och på så sätt hittar man sin laptop.. Jag har så mycket planer för teknologi, så jäkla mycket idéer.. bl.a tycker jag att man borde kunna skicka dofter via mobiltelefonen, hur kul vore inte det? Jag & Eve skulle nog missbruka funktionen totalt och skicka en massa pruttlukter en gång i timmen =P
I vilket fall, sist jag hade frågestund var det några av er som frågade om jag inte kunde visa mina favoriter ur gaderoben. Minns jag inte helt fel så svarade jag "ja" & som ni vet är jag en kvinna som håller mitt ord:
Från vänster: svart tajt kavaj (detta är ett måste i en kvinnas gaderob) som köptes i NYC för nästan 700 kronor. Nyköpt leopardmönstrad sjal - Bikbok 129 kronor. Svartvitt linne från H&M för 129 kronor & en transparent skjorta från H&M för ynka hundralappen.
Kör lite blå-tema här, hehe =P Två par sovshorts (utan dom hade jag inte varit den jag är idag, jag älskar dom innerligt och jag kan inte tänka mig en endaste natt utan dom) - de ljusblå har jag fått av en vän & de mörkblå är köpta i London.. Under sovshortsen ser ni ett par slitna jeansshorts som är ett måste för mig så fort det är varmt ute. Jag köpte dessa förra sommarn på H&M, minns inte priset. Längst upp till höger hittar ni min absoluta favorittröja av polyester-tyg. Den är så fruktansvärt bekväm.. hittas på American Apparel för 379 kronor! Den svarta skinnjackan i fuskskinn köptes på H&M för femhundralappen förra hösten.
Allt detta är hyfsat nyköpt. "The doors"-tischan till vänster hittar ni på H&Ms herravdelning, minns inte riktigt vad priset var men den kan väl inte ha kostat så mycket mer än hundra kronor? Tog en storlek "large" för oversize-känsla. Den svartvita skjortan köpte jag i helgen på Gina tricot för 200 kronor (HAHA! på tal om skjortan, i förrgår när vi krökade hos Mark satt Leo och glodde på mig ett tag innan han kläckte ur sig "fan vilken snygg skjorta du har! jag ska köpa kläder imorgon, vart har du köpt den?" varpå jag svarade "jasså? vad kul att du tyckte om den! jag köpte den på Gina Tricot!" Leo blev tyst ett tag men svarade till slut "..kan inte vi bara låtsas att vi aldrig haft den här konversationen...någonsin?" haha!) Det vita linnet med "stenar" är köpt på H&M för 150 kronor och så har vi mina favoritjeans från Gina där under ;-)
Och så ett par militärgröna shorts & en rödsvart skjorta - båda från H&M :)
Jag hatar verkligen att skriva morgoninlägget - min hjärna har frusit till is och jag har noll fantasti överhuvudtaget. Jag kan sitta i en hel halvtimme och bara stirra på datorskärmen för att jag har verkligen ingenting att komma med, hehe =P Det blir inte bättre av att jag är supertrött och har knappt fått någon sömn alls inatt, som Eve sa "man vet att man varit uppe FÖR länge när Sabrina Tonårshäxan börjar gå på teve" haha!
Igår kväll hade jag & Eve något slags Desperate Housewives-maraton. Hela säsong 3 har legat och samlat damm under min teve i något år nu så jag tänkte att det vad dags att se några avsnitt.. Jag missade slutet på förra säsongen och längtar verkligen tills det sätter igång igen och man får se nya avsnitt. Man har ju redan sett alla avsnitt från säsong 3, jag menar.. nu är vi på avsnittet då Mike vaknar upp från sin koma & Edie (som fortfarande lever) ljuger för honom och säger att hon har varit hans flickvän, hehe =P
